Det var väl mest en slump egentligen

Vi har tittat på några lägenheter i Visby innerstad och försiktigt drömt om att hur det skulle vara att bo mer centralt, vi jobbar på samma ställe och är totalt värdelösa på att samåka, de sparade bensinpengarna skulle till och med möjliggöra ett lite dyrare och lyxigare boende.

Lyxigare? Varför då?

Varför väljer vi att bo som vi gör? Vissa "måste", andra vill, men jag har en gnagande känsla av att boendet består till för stor del av "yta"; det ska se bra ut och man ska göra "rätt" saker.

Jag trivs bra i vårat hus, det är nära på underhållsfritt, men det känns ändå som att hus-projektet aldrig kommer ta slut.
Vi borde ha spotlights på terrassen, bänk under tvättmaskinen, lampa över barbordet, annan belysning i hallen, lampor i garderoberna, vatten och avlopp till uteköket och högtryckstvätta källartrappen...

Slump eller?

En gång om året loggar jag in på gotlandshem.se för att behålla min ködagar,
det är gratis, så varför inte...

Just den här veckan fanns det två lägenheter på Stjärngatan på 26kvm och det är ju på tok för litet,
men tänk ändå hur det skulle vara att bo trehundra meter från jobbet och sjuttiofem från ICA.

Jag konstaterade att mina 3000 ködagar inte skulle räcka och tror att jag mest på skämt frågade Dina om vi inte skulle ta och gå All-in och använda hennes 14 år i bostadskö för att "prova" lite compact-living.
Efter att vi dubbelkollat att intresseanmälan inte var bindande så anmälde Dina intresse för den ena lägenheten.

Jag tror att vi redan då hade bestämt oss